ÄLGJAKT

ÄLGJAKTSHISTORIER

En morgon är inte den andra lik, ingen morgon kan jämföras med den första älgjaktsmorgonen. Svetten ångade ännu upp ur skjortkragen efter den branta klättringen i gryningen. Kaffet doftade bättre än det någonsin gjort tidigare. Solens mjuka strålar pyrde morgondaggen ur den branta fjällsluttningen och imman torkades frenetiskt ur kikarna. Jag drack inte av mitt kaffe. Jag tror inte ens att jag andades. Däremot hade jag sett honom och nu kunde ingen släppa blicken ifrån myren i dalen nedanför. Jag väntade, funderade och bad inombords. Tjuren som i flera veckor innan jakten hade observerats hade lämnat mig sömnlös denna natt. Han skulle hålla mig vaken i veckor…




En av de bästa dagarna jag upplevt, 23 september 2013

Tjirr drog häftigare och stannade upp oftare. Ett tecken på att vi är nära älg. Varje videsnår vi passerade lät så högt när det drog mot mina ben så jag var helt säker på att vi skulle skrämma honom innan vi kom tillräckligt nära. Till slut såg jag honom när han klev upp, trots oljudet från vår ansmygning så lyckades vi smyga oss in. Att få banda mig in tillsammans med Tjirr in på 90 meter och få se hur han ställer sig upp och tittar på mig var en obeskrivlig känsla. Vetskapen om att det är en gammal oxe, en som man vet inte är lätt att komma nära, gjorde det hela ännu mer spännande.


Han tittade mot mig och lockade till, jag la an och siktade knästående, men insåg ganska snabbt att jag alldeles för skakig och var tvungen att ta stöd mot en björk. Sakta hasade jag mot närmsta björk för att få läge, kollade snabbt på Tjirr för att konstatera att han stod still trots att jag släppt kopplet. Vanligtvis brukar han gnissla till lite när man kommer älgarna nära, men den här dagen var det som han kände av min nervositet och var helt tyst. Tjirr skakade av upphetsning. Samma sekund som älgen faller så inser jag vad jag precis fått uppleva. Vilken ära att få möta en sån älg och fått ha den stunden med honom innan han lämnade jordelivet.

Jag klappade om Tjirr och tackade för ett ännu ett gott samarbete.

 

En dag som jag aldrig glömmer...







Magiskt avslut på hösten

Så var ännu en höst över. Jag fick avsluta med en otroligt mäktig upplevelse, låg i tre timmar & tittade på 9 älgar varav 3 tjurar som gjorde upp om kossornas gunst. Den ena tjuren motade bort den andra för att få korna för sig själv. Medans den minsta av tjurarna, en pinntjur, insåg direkt att det var lönlöst och passerade fort förbi.


Efter en lång väntan och timmar av att iaktta dem på 200 meter liggandes ner så bestämde jag mig för att smyga fram till slut. Hasade mig till en backe 80 meter  närmare och la mig ner och tog stöd. Siktade länge på de två tjurarna & velade mellan vilken jag skulle välja av dem. Bestämmer mig till slut efter en hel del velande att den större får leva vidare, väljer den mindre. Jag siktar bak i bogen och trycker av. Ser att skottet tar, men inser på älgens reaktion att ett skott till behövs så mantlar fort in ett nytt och känner att det är en bättre träff. Älgen rusar in i videt utom synhåll och hinner få upp pulsen rejält innan jag hör hur han faller ihop nere i ån framför mig. Där ligger han. Puh.


Efter den obligatoriska slaktelden så tittar jag ut över dalen där allt nu skiftar i brunt & gult med snö på fjälltopparna, lägger mig ner & träningsvärken i benen från dagen innan gör sig påmind.

Sakta sänker sig solen ner bakom fjället & den långa hemfärden väntar. Men med dagens upplevelse färskt i minnet så känns milen hem till kojan lättare att gå...






 info@evabromee.se

070-348 42 24




Eva Bromée

Nolsivägen 57

924 95

Ammarnäs



© Copyright. All Rights Reserved.